EmeliaNordin

Nu har jag sett på big brother/project runway... det är så jäkla drygt att blinka mellan. Men jag måste göra det, för jag är så lat vad det gäller att se på play sedan. Så då blir det enklare att bara se bitar av båda. Tur det bara är så på tisdagar. Men i alla fall så började jag nästan gråta i slutet av BB nu, då Marcel fick en sådan återblick av då hans mamma brukade läsa nattsagor osv. Jag kände verkligen med honom, att mista en förälder är det värsta som kan hända en, och då man varit med om det själv så var det tungt att se det där.

Jag saknar verkligen pappa, det är så sjukt att han inte finns. Så fort jag pratar om honom, eller tittar på bilder på honom, så går det verkligen inte att förstå att han inte finns med oss här nere längre. Det har gått över 2 år, och det är lika ofattbart nu som då det nyss hade hänt. Tänk om OM fanns. Tänk om du hade fått varit frisk och stannat hos din familj, hos oss. Du anar inte hur saknad du är pappa, det gör så ont i hjärtat att jag inte har min underbara pappa hos mig. Men jag vet att du är hos mig, osynlig, och vakar över mig. Jag älskar dig för alltid, finaste pappa! <3